Vår granne i Korpis, hade sett några av mina projekt från syateljén på Instagram, Latitud56_h3. Vi kan kalla henne för vår ”husläkare” för hon har ett hus och är läkare. Vår husläkare hade nog höga tankar om min sömnadsskicklighet. För en dag i mars kom det ett meddelande att hon ville att jag skulle sy upp en kimono, med tillhörande byxor som skulle kunna användas som pyjamas. Vi träffas inte så ofta eftersom hon jobbar i ett annat skandinaviskt land. Men till påsk skulle hon komma till Korpis. Eftersom jag arbetar på dagtid med helt andra saker än sömnad, får syateljén hållas öppen på kvällar och helger.
Hur svårt kan det vara att sy en kimono? Hur svårt kan det vara att få klart den till påsk, som då låg 7 dagar bort, och då samtidigt som jag hade en ”lathund” och några soffkuddar i beställningslistan? Hur gör en hantverkare för att hålla kunderna lugna? Jag gör lite på varje beställning så att alla är nöjda. Syrrans nackkudde syddes klar och hennes soffkuddar fick däremot vänta. Gotlänningarna fick en bild på tillklippta bitar på den ”lathund” de beställt för att ha som bok och Ipadstöd, med meddelandet att pga pandemin är leveransen försenad något. Till vår husläkare syddes det en kimono så maskinen nästan glödde. Alla var nöjda och glada, kom med glada tillrop för varje rapport om hur arbetet framskred.
När påsken några dagar senare stod för dörren och bil med släp lastades med byggmaterial, mat och dryck, fanns det både en kimono och en ”lathund” i presentförpackning. Packade i mina egen textade påsar, med silkespapper, snöre och annat piff. Tyvärr var det lite stressigt med sömnaden, så jag glömde ta en bild på det färdiga resultatet när det gäller kimonon…
