En dag fick jag en bild på Messenger av vår goda vän i Korpis. Vi kan kalla henne för Gotländskan för hon är från Gotland. Bilden var på en kudde som man skulle ha i knät när man läste böcker eller surfade runt på paddan. Det såg ut som en pyramid. Gotländskan ville gärna att jag skulle sy en läskudde åt henne.
Hur svårt kan det vara? Jag var ute på nätet och tittade runt på olika varianter av läskuddar. Men jag fick inga direkta idéer om hur jag skulle ta mig an uppgiften. Men så såg jag nackkudden som jag sytt till min syster. Nackkudden såg ut som ett kraftigt hundben. När hundbenet stod på tillskärningsbordet så såg jag att det såg ut som en hund, eller snarare som en hund med kuperad svans och avsaknad av ett huvud. Där satt den! Läskudden skulle bli en Lathund/Läshund, en hund som hjälper en att hålla uppe en bok eller en padda. Jag började rita om mönstret och prövade mig fram för att få till en svans och ett huvud med öron. När jag var nöjd med mönsterskapandet så dök jag ner i tyghögarna. Det började närma sig påsk och vår. Jag plockade fram ett färgglatt tyg som skulle sätta piff på en läskudde när vårsolen tittar fram. Jag ritade och klippte till en Lathund med med både svans, huvud och öron. Det blev till och med en dragkedja för att enkelt kunna fylla hunden med stoppning när alla sömmar var klara. Lathunden levererades lagom till påsk och gotländskan har numera ett bokstöd i form av en Lathund.
